Höstterminen 1826 träffade Peter Christen Asbjörnsen och Jörgen Moe på en skola i Ringerike (några mil norr om Oslo). Jörgen var endast 13 år och kom från en ansedd bondgård i grannsocknen. Han var en mångsdidigt begåvad både teoretiskt och praktiskt, bl a var han en duktig skid+ och skridskoåkare. Mest intresserade han sig för litteratur och han hade författardrömmar. Till sin läggning förefaller Jörgen Moe har varit lugn och eftertänksam, men med anlag för tungsinne. Han utbildade sig till lärare och präst och slutade som biskop.
Petter (som han kallades) Asbjörnsen var 14 år när han först träffade Jörgen Moe. Hans hemmiljö var ett ganska disharmoniskt glasmästarhem i Oslo. Petter hade inte varit framgångsrik i skolan och det var antagligen därför han skickades till Ringerike. Till sättet var han bullrande och jovialisk och en skicklig muntlig berättare. Han hade naturvetenskapliga intressen och blev så småningom djuphavsforskare. Vänskapen mellan Asbjörnsen och Moe bestod livet ut.
Asbjörnsen och Moe tog djupa intryck av Bröderna Grimms kinder- und Hausmärchen som de läste i mitten av 1830 talet. De norska folksagorna skiljer sig i vissa avseenden från de tyska. De är ofta kortare, de är osentimentala och de är oreligiösa. De har en drastisk "bondsk" humor, de har inte sällan kvinnliga huvudpersoner som får skrattarna på sin sida: Mannen som skulle sköta huset, Herremansbruden, De tre mostrarna, Dumma män och skumma fruar m fl.
Det bör framhållas att de norska folksagorna liksom de tyska haft stor betydelse för skriftspråkets utveckling. De muntliga berättarna talade ofta svårförståliga dialekter, som översattes av upptecknarna. I Norge blev Asbjörnsen och Moe Norske Folkeeventyr (första samlingen kom 1843) av grundläggande betydelse för det som senare kom att kallas bokmålet. Sagorna blev tidigt illustrerade av berömda konstnärer (Kittelsen, Werenskiold, Sinding m fl).
Anders Gren
Askerö förlag, http://www.askero.se/
Sagoberättaren - Kända sagor – Om Askerö – Beställ – Jag tycker – Mina sagotips